dödsångest

Som jag minns dig.

jag vet inte riktigt vad lägesrapporten bör beskrivas som. 

en lugn yta med ett kaotiskt innehåll. jag är en fönsterruta krossad av en sten. 

SING it for the boys, SING it for the girls,  every time that you lose it,SING it for the world.

det här är vad lycka är, tror jag, det finn så mycket fler, men inte ens bilderna förklarar

jag kan inte andas i detta fängelse

borta med vinden

det finns inget ni kan göra.

min ursäkt

Det finns ingen ångest som den med skuld känslor. Den ångest som skriker att du, bara du gjort så fel, att du sårat någon så djupt. Att du förstört ett hjärta, flera hjärtan som kanske kunde fått slå vidare utan ärr.
Vi föds med ett helt hjärta men de skadas när känslorna lever, känslor som lämnar ärr, vissa små och vissa stora.
Jag lämnar ärr i alla hjärtan jag träffar. hugger deras själ i bitar när jag gång på gång dränker dem i besvikelse.
Jag kan inte hålla allas huvuden över ytan men alla andra kan, jag är ankaret som drar oss ner mot botten, jag river hål på den skyddande bubblan, Jag och den värdelöshet som hemsöker mig attackerar omvärlden och vi sjunker,
ångesten svider och jag försöker att hålla kvar det som existerar men jag har förlorat allt, och sedsteg kan inte göras i evigheten.
jag vill släppa alla mina krossade själar fria från mig, kasta er loss, för ni sjunker i helvetet jag gräver.