värdelösheten äger henne, för hon var aldrig menad att vara.
Hon har inget kvar, hon lever utan det hon aldrig hade.
Beroende av det som inte finns, , för hon slängde bort sitt liv.
Hon är äcklig.
jag vet, och förstår inte, jag kommer aldrig ur det, jag var aldrig menad att lyckas.
¨här gräver jag min egen grav. farväl,för jag vill inte leva mer,.
och det är fegheten som stoppar mig.
men jag vet ju så väl, att tillsist kommer jag våga, och jag längtar så, med hela mitt hjärta.
inte idag, och inte i morgon, men en dag lämnar jag plats för en annan så mycket bättre.
för det är bara så, en dag försvinner hon. (och jag längtar så)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar