ett blått sken från månen kastar skuggorna från träden till marken. Den mark som ligger täckt av mjölk vita kristaller. Skuggan med förstora kängor träder fram ur mörkret och låter sig passera en grupp äldre tonåringar i sina brustna hjärtans år.
Cigaretterna glimmar i mörkret, röken hängande framför deras uttryckslösa ansikten som en tät dimma.
snön knarrar i takt med stegen, den övriga tystnaden är oändlig.
Vallar av snö rester sig längs med cykelstigen, om tre timmar kommer nästa plogbil och drar täcket av asfalten.
Skivan i den silverfärgade freestylen snurrar runt, byter låt och snurrar vidare, femtiotre sekunder av snurrande senare byts låten ut igen. Den femtiotredje sekunden, alltid i den femtiotredje sekunden.
Billyktor skrämmer mörkret, snön blir brutalt överkörd av de dubbade däcken, inte en själ bryr sig, inte en själ i mörkret.
Klarblåa ögon som inte syns i natten blinka frenetiskt, hjärtformade läppar fuktas lika ofta. Andetagen är tysta, luften är synlig i ljuset från månen.
Mörkret omfamnar skuggan när cykelstigens gatlyktor sluter sina ögon, kramar försiktigt skuggan med sina isande vindar, vaggar skuggans blinkande ögon i sin vinter famn, gråter iskalla kristaller.
Knarrandet från förstora kängor hänger i den livlösa atmosfären, skuggan ligger inbäddad i snön, efter lämnas en ängel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar