turning page

 Så förlorad, så oerhört förlorad där inget håller dig till marken. hjärtat skriker sina skärande rop, i ett desperat hopp på akut hjälp mot smärtan som virar in dig tätt intill sig.  Den tyngre luften som så varsamt saka kväver dig i takt med att fiol stråkarna dansar. stearinljusen lyser genom fönsterna i staden där du tvingas att hålla dig i stup rännorna för att inte trilla till marken och dö på kullerstenen. Ditt huvud, tomt på inspiration till livet, söker den desperat.  Tysta skrik i hela huset så att ingen hör hur skadat livet är nu.
det finns ingenting utom desperationen efter luft, ingenting utom den tomhet som cirkulerar i staden där torgen luktar julstämning, ingenting förutom dessa genomskinliga tårar som ingen lägger märke till.

Infekterade hjärta, du frågar ditt infekterade hjärta, hur detta abstrus kom att bli allt du någonsin existerat i. Ångest, så djup att den söver allt levande, och desperationen av att tvingas till livet som hugger blodet ur ditt hjärta.  smärtan som inte finns på papper när du så otroligt förlorad i värdelösheten, förblir allting du är, ingenting.