Vinden river hårt i trädkronorna, skriker som en ängslig barnakör innanför kyrkans väggar. Regnet faller handlöst från den mörkt gråa himlen, krossas brutalt mot asfalten. Lukten av regn mot nylaggd asfalt är som något alldeles speciellt. ungefär som smaken av lakrits och äppeljuice. 

jag drar ner den gula luvan, långt ner över ögonen och stirrar sint ner i marken, ner på mina gympaskor. Regnet faller hårdare, krashlandar ner på mitt huvud, de kommer i impulser och jag tänker på den envetna ketchupflaskan, inget inget allt. för lite så är det. frustrerande och irriterande.  Ingen stup ränna i världen kan handskas med den mängd vatten som nu forsar ner för alla tak här, ett tunt livsfarligt lager av vatten ligger ovanpå vägen, som en evig, platt vattenpöl. vem som helst hade drunknat.  

Jag kastar mig in genom dörren, tar med mig halva ovädret in när vinden krigar för att dra med sig dörren ut i regnet. 

 Skorna fötterna, strumporna dryper av vatten, det klaffsar charmerande, gnisslar lite mot stengolvet, ljudet av gummistövlar. jag lämnar jackan på en galge, ser hur golvet dränks av regnvatten. bränner mig på te muggen, fingret svider när jag sätter det mot tangenterna.