10.31.2011
10.30.2011
10.29.2011
Det är ett konstigt namn som jag inte förstår, men hela världen är så obeskrivligt konstig, och nu kan jag dämpa ångesten för ett tag. Droga ner mina känslor, det ända jag vill.
Hoppas och tror som alla andra gånger att förändringen är här, att denna gången löser det sig. Men vetskapen om att det aldrig blir så skrämmer mig inte tillräckligt, inte just nu. Så jag lyssnar bara, lyssnar på fantastiska ord i melodi som får mig att förstå att jag fortfarande lever.
Hur ont det än gör.
Tack Coldplay för att ni tar mitt hjärta er hand, för att ni skapar musik som ingen annan. ord är inte tillräckliga, ord som brukar vara det ända jag kan, räcker inte till idag. Det är för mycket känslor, för mycket hjärta.
10.24.2011
Krass, men jag hittar mina bilder lite här och var. lämna dem ifred, lämna mig i fred, jag fotograferar allt själv om inget annat anges. Lev era liv utan lögner, stanna inte här om era fingrar inte lyder
10.22.2011
drömmar
vill känna London i mina lungor, känna storstaden ända ut i fingerspetsarna.
Byta identitet och vävas in i folkmassan.
tappa förståndet och finna det igen.
10.17.2011
Följ min blogg med Bloglovin
föll för grupptrycket.
- finns det ens någon som kommer att göra sin röst hörd.
- vem är du på andra sidan Internet?
- Varför är du här?
- finns det ens någon som kommer att göra sin röst hörd.
- vem är du på andra sidan Internet?
- Varför är du här?
bakom datorskärmen
Ljuslågan skymtar bakom dörrspringan. En mild doft av vanilj sprider sig mellan de gröna väggarna. Försiktigt dras fingret genom lågan, fnitter och musiken som strömmar ur högtalarna ljuder i rummet.
Granskar fotografierna på väggen. Andas in den vaniljdoftande luften, önskar att den smakade lika dant. Håret står åt alla håll tankarna tar sig ut ur munnen, pratar med ingen. Känner efter, väntar på något. Knaprar frenetiskt på tangenterna, bokstaven C är trög, delete finns inte. Vaniljdoft i hela rummet. Känner ingenting, vill ta på känslan, men åter igen ingenting.
Konstaterar faktum och finner tomheten i halsgropen, undrar och ifrågasätter, argumenterar och tar till sig.
Krossat glas på bordet av samma material, tomhet, döden och sedan ingenting.
Till och med musiken försvann.
10.13.2011
fram tills det att jag inte vet vem jag är, är jag din.
fram tills det att jag inte vet vart jag ska, är jag där du är.
fram tills den dagen som jag aldrig vill ska komma, hoppas jag att du vill ha den jag är
fram tills det att jag inte vet vart jag ska, är jag där du är.
fram tills den dagen som jag aldrig vill ska komma, hoppas jag att du vill ha den jag är
10.12.2011
snö ängel
ett blått sken från månen kastar skuggorna från träden till marken. Den mark som ligger täckt av mjölk vita kristaller. Skuggan med förstora kängor träder fram ur mörkret och låter sig passera en grupp äldre tonåringar i sina brustna hjärtans år.
Cigaretterna glimmar i mörkret, röken hängande framför deras uttryckslösa ansikten som en tät dimma.
snön knarrar i takt med stegen, den övriga tystnaden är oändlig.
Vallar av snö rester sig längs med cykelstigen, om tre timmar kommer nästa plogbil och drar täcket av asfalten.
Skivan i den silverfärgade freestylen snurrar runt, byter låt och snurrar vidare, femtiotre sekunder av snurrande senare byts låten ut igen. Den femtiotredje sekunden, alltid i den femtiotredje sekunden.
Billyktor skrämmer mörkret, snön blir brutalt överkörd av de dubbade däcken, inte en själ bryr sig, inte en själ i mörkret.
Klarblåa ögon som inte syns i natten blinka frenetiskt, hjärtformade läppar fuktas lika ofta. Andetagen är tysta, luften är synlig i ljuset från månen.
Mörkret omfamnar skuggan när cykelstigens gatlyktor sluter sina ögon, kramar försiktigt skuggan med sina isande vindar, vaggar skuggans blinkande ögon i sin vinter famn, gråter iskalla kristaller.
Knarrandet från förstora kängor hänger i den livlösa atmosfären, skuggan ligger inbäddad i snön, efter lämnas en ängel.
10.01.2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)